Svend Asmussen avliden 7 februari 2017

Harry Arnold Sällskapet bad Mikael och Ulla Neumann skriva om sin vän Svend Asmussen.

Mikael och Ulla Neumann är barn till gitarrlegendaren Ulrik Neumann som verkade med Svend Asmussen under många år, inte minst i ”Swe-Danes”  tillsammans med Alice Babs, och vi mottog mycket tacksamt nedanstående bidrag.

Jag kommer alltid att sakna Svend!

Svend Asmussen är inte hos oss mera. Han skulle ha fyllt 101 år 28 februari i år. Hur naturligt det än må vara att han gick bort nu, känns ändå budskapet om Svends död väldigt tråkigt.

Jag har känt Svend sen jag föddes. Jag delade faktiskt vagga med hans son Claus under min första sommar i livet 1949 .
Bild nr 4 Svend-Ulrik lågSvend (bilden ovan med min far Ulrik cirka 1940) var en fantastisk man med en otrolig energi och intelligens. Vad han än tog sig för gjorde han det alltid 100% med stor perfektion .
Bild nr 2 Ulrik teckning lågHan hade oerhört många talanger och kunde lika gärna ha blivit en stor bildkonstnär (teckningen till vänster gjorde han av min far Ulrik 1957) som en lysande idrottsman.
Han var en enastående musiker och showman. Även som kompositör och arrangör var han framstående . När min syster Ulla ”Sniff” och jag 2005 gjorde en swing platta ”Scandinavian touch” ringde jag och frågade Svend om vi fick låna hans strålande arr. av ”Side by side” som han skrev på femtiotalet till ”Swe-Danes” . Han svarade ”I må gerne låne det, bare i synger det ordentligt ”.

Bild nr 3 Svend-Ulrik-AliceUlrik Neumann, Alice Babs och Svend Asmussen – ”Swe-Danes” – i Hollywood 1959.

Svend var in i det sista klar i huvudet och hängde med i allt det nya som pågår i musikbranschen.
2014 var jag  i Köpenhamn och hörde Richard Bona, en underbar ung bassist och sångare från Kamerun. Vem satt där på första raden 98 år gammal om inte Svend Asmussen !
”Bona er sgu en dejlig musiker” uttryckte Svend efter konserten.
2015 gjorde jag och accordionisten Lars Holm en konsert på ett hotell i Sarasota i USA.
Vem kom och lyssnade på oss om inte Svend och hans ”unga fru” Ellen. Efter konserten följde jag ut Svend till bilen och då sa han ”Jeg har lovet Ellen at blive 100 år, men jeg ved sgu ikke om jeg orker ”.
Det gjorde han!
Ett tag efter detta möte fick jag bifogade text från Svend som jag är mycket glad och stolt över:

”Kære Mikael her nogle ord till ditt CV ”
”I miss Mikael Neumann’s father, Ulrik, as he was my partner for many years. I believe Mikael has inherited his father’s stage personality, sense of humor, and his guitar talent. I really enjoyed his delightfully varied performance in Florida recently.
(And I still call myself his Uncle). — Svend Asmussen.”

De sista två åren har jag från och till haft kontakt med Svend och Ellen på telefon.
Svend ringde mig faktiskt i början på detta året (säkert på uppdrag av Ellen) och på min fråga om hur han  mådde svarade han ”nja, sådär” – han lät väldigt trött . Utan Ellen hade Svend nog inte uppnått en så hög ålder.
Han sa själv ” Ellen er mit plejehjem (vårdhem) hun har forlænget mit liv med mindst 15 år.”
Jag kommer att alltid sakna Svend, känslan av att han inte finns längre, eftersom han har funnits  i mitt musikliv hela min tillvaro. Jag gläds nu över allt fantastiskt material han lämnar efter sig och som jag bär med mig.
Duettskivan ”Danish Imports” som han gjorde med pappa Ulrik i Hollywood är fortfarande en av mina favoritskivor alla kategorier ! Den får i dessa dagar snurra ett par extra varv

– MIKAEL NEUMANN

Bild Nr 1 Mikael-Svend-Ellen lågMikael Neumann tillsammans med Svend Asmussen och Svends hustru Ellen i Helsingör 2015.

Från Ulla ”Sniff” Neumann fick vi det här bidraget.

Svend har fått frid efter ett lång liv

Mitt första minne av Svend är att han kallade sig ” den roliga farbror fra Amsterdam”. Varför vet jag egentligen inte, men han sa det alltid när vi sågs.

Familjen Asmussen bodde i ett härligt rosa hus i Vedbæk, där vår familj  hälsade på  ibland. De hade en gullig dvärgcollie som hette Shep.  Den visade tänderna, när man bad den le.
Svends yngsae barn, sonen Claus ( bl.a. medlem i ”Shu-Bi-Dua) är den kände av  hans tre barn. Döttrarna Eva och Marie kom först. Alla tre föddes av hans första hustru Annegrete – sångerska i sin ungdom.
När svenske Kungens far, Kronprinsen Gustaf Adolf, dog för 70 år sedan i den ofta omtalade flygolyckan 26/1-1947 i Kastrup, dog även Svends svåger Jens, bl.a. impressario och gift med faster Gerda Neumann.  Innan dess hade Svend, Ulrik och Gerda en Trio som
spelade in många skivor, gjorde komik i revyer, filmade etc.
Svends orkester och far Ulrik var med i många revyer på ABC-teatret  i Köpenhamn. Revyerna ”försvenskades” på somrarna och spelades då på Ideon och Folkan. Så det var behändigt att bo i Stockholms skärgård, där Svend och pappa bl.a. kopplade av på dagarna med att sätta upp egenhändigt gjorda drakar i festliga färger.
De spelade tvåföreställningar varje kväll i 4 månader. Inte en ledig kväll!  TV- vad var det?   Så ja, något trötta var de på hösten!
Mikael har nämnt en superskiva ”Danish Imports” för endast fiol och gitarr som dom spelade in i USA.  Jag minns så tydligt lyckokänslan när de studerade in alla spåren i vår Köpenhamnsvåning! Vilket fintsamarbete!! Roliga Två-mans-shower gjorde de också.
Det var Gerda – jämnårig med Svend – som introducerade lillebror
Ulrik för Svend. Numera minns man såklart bäst ”Swe-Danes”. Alice Babs var ju också svenska.  Svend komponerade och arrangerade mycket för denna populära trio.
När pappa Ulrik blev sjuk blev han körd till Hässleholm, där Svend hade en jazzkonsert. Svend spelade då även fars ”Kärleksvals” för honom.
Senare hälsade han också på Ulrik i vårdhemmet i Malmö . Han hade  tagit med fotografier som visade gemensamma minnen.
När pappa hade gått bort 1994 spelade han rörande vid en ”Ulrik
Neumann-Hyllningskonsert” i Malmö.
Nu har 100-åringen själv fått frid, och det får man verkligen unna honom efter ett långt kreativt liv, där han har glatt så många människor!

– ULLA  ”SNIFF” NEUMANN

Bild nr 5 Svend tårta lågTårtan som man firade med på Svends 100 årsdag 28/2-2016 då Mikael,  Ulla, Johan Pihleke och Anders Frostin  gjorde en utsåld hyllningskonsert till Svend på Vellinge konserthus, nedan.
Minneskonsert Svend lågo-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o–o-o-o-o-o-o

Mikael Neumann sjunger tillsammans med Mimi Terris Roger Berg Big Band & Rogers Sisters i Harry Arnold Sällskapets Vårkonsert på Palladium i Malmö den 4 mars. Se förstasidan.

Årets Gammeldansk(a)- ULLA NEUMANN!

Styrelsemedlemmen i Harry Arnold-sällskapet Ulla Neumann har utsetts till Årets Gammeldansk.

ulla-neumann-gammeldanskaDet är Sällskapet Gammeldanskens Vänner i Malmö som årligen  utser en förtjänt person till denna prestigefyllda utmärkelse. Ulf R Johansson  från Gammeldanskens Vänner skriver:

”2016 års Gammeldansk är en Gammeldanska. Nämligen sångerskan och skådespelerskan Ulla Neumann.
Utmärkelsen är Sällskapet Gammeldanskens Vänners årliga pris till kulturella brobyggare, som bidrar till att föra de två broderfolken på vardera sidan Öresund närmare varandra.Detta gäller naturligtvis i högsta grad Ulla Neumann med sin dansksvenska bakgrund. En artist som glatt oss i många år, först tillsammans med pappa
Ulrik och brodern Mikael i 3 x Neumann och därefter under en framgångsrik solokarriär.
Utmärkelsen delades på lördagen ut till Ulla Neumann vid Gammeldanskens Vänners traditionella julefrokost på värdshuset Sankt Peder i Hellerup.
Sankt Peder fick samtidigt sällskapets gastronomiska pris, Årets Pölse.”

Grattis Ulla! Brorsan Mikael fick för övrigt den här utmärkelsen 1994. Mikael kan man till exempel uppleva vid Harry Arnold-sällskapets Vårkonsert 4 mars på Palladium tillsammans med Mimi Terris och Roger Berg Big Band & Roger’s Sisters. Se förstasidan.

Höstmöte! Med Vivian Buczek, Roger Berg Swing Explosion och Rogers Sisters!

hostmote-folk-1-lag
Det är nog inte så många klubbkvällar som kan bjuda på en underhållning av samma höga kvalitet som det Harry Arnold-sällskapet hade vid sitt Höstmöte nyligen på Annebergsgården. Vivian Buczek och Roger Berg Swing Explosion & Rogers Sisters.

Ingen lär väl ha undgått att den traditionella stipendieutdelningen på Pildammsteatern det här året uteblev eftersom Malmö Sommarscen kom med ett sent återbud till Harry Arnold-sällskapet som haft den här utdelningen på den unika teatern sedan 1992. Vad som utlöste återbudet kan vi bara spekulera om, men nu var fakta så, och stipendiet fick alltså utdelas på annan plats.
Stipendiaten Vivian Buczek kom till en fullspikad restaurang på Annebergsgården där krögarparet Elisabeth och Jörgen Fridh serverade en utsökt delikatesstallrik. Och Vivian bjöd verkligen på sig själv tillsammans med Roger Berg och hans musikanter.
Swing Explosion satte stämningen direkt med Basies Jumpin At The Woodside och Rogers Sisters, alltså Katarina Elmberg Jonsson, Dorota Berg och Sandra Marielle Hansson-Cevic, följde upp med sin härliga stämsång i Bye Bye Blackbird. Publiken var direkt med.

viviab-stipendie-lag
Dags för Vivian Buczek, som hade mamma, sambo och son ”i kulissen”, att – äntligen! – få sitt stipendium. Bo Hirche och Tommy Nilsson, ordförande respektive kassör i HAS, delade ut stipendiebeviset plus 10.000 kronor till Vivian Buczek. Att Vivian har Ella Fitzgerald som inspirationskälla och väl uppfyller Sällskapets skrivning ”skall tillvarata den musik som Harry Arnold stod för samt föra ut denna till alla som har ett intresse av denna”, kunde den fullsatta restaurangen snabbt hålla med om.

viviann-1-komp-lag
Vivian Buczek inledde med No More Blues och vi fick en känslig tolkning av Misty tillsammans med trumpetaren Fredrik Håkansson. Misty av Vivian tillägnad sin i fjol avlidne fader ”som var du än finns är du säkert mycket stolt över mig nu.” En hyllning till i år bortgångne Toots Thielemans fick vi i Bluesette. Toots är an de många världsartister som Vivian sjungit tillsammans med.
Innan pausen kom Rogers Sisters tillbaka med fina Apple Blossom och Sing, Sing, Sing som svänger härligt även i en vokal upplaga (där inte Roger Berg har huvudrollen med sina trummor…).
Swing Explosion består förutom Roger och nämnde Fredrik Håkansson av trombonisten Vincent Nilsson (HAS-stipendiat 2007), Ed Epstein sax, Hans-Inge ”Singe” Magnusson och Lasse Lundström (fick stipendiet 2012) bas och ”en av världens bästa” enligt Vivian.

ulle-neumann-lag
Stompin’ At The Savoy inledde när pausen var slut och Ulla Neumann som vanligt sålt lott er på löpande band och ”systrarna” kom tillbaka med Shoo Shoo Baby och Mr Sandman. Vivian gladde mig med Things Ain’t What They Used To Be, en av mina favoriter alltsedan jag som tonåring spelade sönder en EP med den är låten och en fenomenal inspelning av violinisten Stuff Smith – en av världens främsta på sitt instrument! Här i en utsökt och kul improvisation med Vincent Nilsson, Lasse Lundström och Roger Berg. Tack Vivian!

alla-lag
The Man I Love med bl a Singe Magnusson och Lasse Lundström gav också ståpäls inför finalen där vi fick Oh Johnny med Rogers Sisters och alla tillsammans i Dean Martins gamla örhänge Everybody Love Somebody Sometimes.
…och med den smekande i öronen gick vi alla glada och nöjda hem efter en kväll som många menade var ”den bästa någonsin”!

personal-lag
Stort tack till krögarparet Elisabeth och Jörgen Fridh och medhjälparna Martin Andersson och Caroline Berg för utsökt mat och service.

Text och bilder: PETER KASTENSSON

Kolla här vilken recension Vivian fick i Östgötacorren efter  sin konsert där nyligen:

Vivian i Linköping!

 

Las Vegas i förort till Köpenhamn med Roger Berg och The Rat Pack

portalen-treNärmare Las Vegas kan man nog inte komma från våra breddgrader. Portalen i danska Greve i söndags med Roger Berg Big Band & Rogers Sisters. Och så då The Rat Pack.

Originalet The Rat Pack finns förstås inte längre. Bestod av Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis Jr. Bland annat, är bäst att tillägga, för många andra av den tidens stora underhållare och filmstjärnor har också tillhört Rat Pack genom åren. Men det är Sinatra-Martin-Davis Jr som mest förknippats med ”råttorna”.
Det har också funnits olika försök att återskapa The Rat Packs tidsera. Ett av de lyckade är trion Martin Joseph, Dave Lee och Thomas Henry som framträdde med ”vår” Roger Berg i Portalen. Någon direkt porträttlikhet finns väl inte, bortsett kanske från Thomas Henry som Sammy Davis Jr. Men sjunga kan herrarna (Henry kan dessutom dansa och steppa!) och det festliga smågnabbet mellan låtarna låter autentiska.
sammy-r3bDär vi fick ett mycket generöst utbud av The American Songbook som den gjorts känd av Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis J. Bandet introducerat sig i Love For Sale och I Can’t Stop Loving You. Och som det lät! På den stora scenen kom Roger och hans musiker oerhört fint till sin rätt. Här var ett samspelt och professionellt ljud med strålande akustik och en ljussättning som imponerade. Det här var Las Vegas med ett storband av högsta professionella och internationella klass!
Dean Martin (Joseph) kom inlullande med ett glas (förstås) och bjöd på Everybody Loves Somebody Sometime och Rogers Sisters som gavs stort utrymme även tillsammans med Rat Pack visade den stora publiken sina välstämda röster i Mr Sandman och Bye Bye Blackbird.
Jag ska inte räkna upp alla de nästan 40 låtar man generöst bjöd på fram till det improviserade extranumret Leroy Brown med alla sångsolisterna på scen.
Men självfallet fick vi Frank och Sammy Me And My Shadow, alla tre i Mack The Knife, Sammy What a Kind Of Fool Am I och självfallet Mr Bojangles. Sinatramannen med Strangers In The Night och Fly Me To The Moon var förstås ”ett måste” och lite allsång i Volare och That’s Amore med Dean gick hem.
portalen-alla-lagEfter That’s Life och My Way blev det stående ovationer och extranummer och en extra applåd till ”systrarna” Karin Elmberg, Dorota Berg och Sandra Marielle Hansson-Cehic som så fint smälte in med The Rat Pack.
…och så det excellenta Roger Berg Big Band:
Trumpeter: Gert-Inge Persson, Niklas Fredin, Fredrik Håkansson, Patrik Ekdahl
Tromboner: Vincent Nilsson, Rolf Mandix, Åke Letandersson, Erik Axelsson
Saxar: Jalle Hoffman, Dan Holmström, Ed Epstein, Niels Oldin, Peter Wilgotsson
Kompet: Mats Nilsson piano, Lasse Lundström, bas, Måns Persson gitarr och Maestro himself Roger Berg, trummor.

Slutligen några rader om Greve Teater- & Musikhus Portalen. Ligger vid Hundige Station på S-banan, ca 25 minuter söder om Köpenhamn. En fantastisk lokal som kommunen äger. Jättestor scen med en bar på vardera sidan där publiken, som sitter vi små runda bord, kan köpa drinkar i pausen, slippa ta trappan upp till den stora baren vid entrén där det också finns en liten scen. För den som vill kolla höstens och vårens program i Portalen:
Portalen Greve

Text: PETER KASTENSSON
Bilder: Kevin Boutwell/Roger Berg

Tre jazztjejer i härlig konsert

palladium-1-lag
Om inte vimlar av så finns det i alla fall många oerhört duktiga jazzsångerskor i Sydsverige. Tre av dom hade slagit sig samman till en konsert på Palladium i Malmö nyligen. Anna Pauline Andersson, Vivian Buczek och Hannah Svensson på scen.

Anna Pauline och Vivian är väl kända i Malmö medan Hannah Svensson från Falkenberg kanske är en nyare bekantskap för många. Jag hörde – och såg – henne faktiskt för ett par år sedan på The Standard, den relativt nya jazzklubben som huserar i nyrenoverade Öresundsbolagets gamla terminal på Havnegade i Köpenhamn. Pianisten Niels Lan Doky som drivande kraft där hade engagerat Hannah tillsammans med basisten Ira Coleman och trummisen Niclas Bardeleben. Hon har också sjungit där med elvaåriga pianistunderbarnet Joey Alexander.
På Palladium gick tjejerna gång med ett av Billie Holidays nummer, Them Their Eyes. En rivstart där vi direkt fick en rejäl dos scatsong av alla tre, en genre som man väl behärskar och har roligt med.
Alla tre har pappor med musik i blodet. Anna Paulines pappa Jack Andersson, trumpetaren, känner vi från bl a Jazzin’ Jack och är numera fast i danska Tribute To Papa Bue som drar fulla hus på andra sidan Sundet. Hannah Svenssons fader Ewan Svensson är en oerhört skicklig gitarrist som ofta spelar med dottern och fanns i den ackompanjerade trion på Palladium tillsammans med basisten Mattias Grönroos som gjorde ett starkt inhopp och räddade konserten när Thomas Fonnesbaek fått ett plötsligt förhinder. Vivians pappa Bruno Buczek gick bort förra året, var en av Polens främsta trombonister.

palladium-4-lagHannah gav oss en härlig duett med pappa Ewans gitarr (bilden), Louis Jordans Is You Is or Is You Ain’t My Baby? (tror jag titeln är) och Vivian gav oss en fin version av Billie Holidays klassiska God Bless The Child. Anna Paulines duett med endast Mattias Grönroos och hans kontrabas i Good Morning Harlem – magnifikt!
Vivian hade gjort om Jerome Kerns Dearly Beloved från swing i dur till samba i moll. Trion där jag förstås också måste nämna lyhörde Zoltan Csörsz på trummorna fick glänsa i The Sunshine Of My Life (tyckte jag det var…) och med hela tjejtrion bl a Stormy Weather och Boogie Blues.
Musikanterna såg ut att trivas väl tillsammans. Det gjorde inte precis den härliga konserten sämre!
Vivian Buczek kommer till Harry Arnold Sällskapets höstmöte 26 oktober för att få HAS Stipendiet. Missa inte att anmäla – se första sidan!

Text och bilder: PETER KASTENSSON

 


Filip Jers till Victoria i Malmö

FilipJersKvartett_Special_Hemsida

Lördag den 3 september kommer Filip Jers tillbaka till Malmö där han under våren gjorde stor succé tillsammans mes Roger Berg Big Band på Palladium vid Harry Arnold-sällskapets 25-årsjubileum. Filip Jers fick Stand By-stipendiet 2010.

Nu kommer han med en egen kvartett till Victoria för en picnicföreställning. Lördag 3 september och biljetterna kostar vid bord 240 kronor och balkong 220. Pensionärs- och studentrabatt 200 respektive 180 kronor.
Biljetter kan beställa här:
3/9 Filip Jers

Filip Jers Quartet har förfinat idén med ett möte mellan jazz och traditionella folkmelodier till anno 2016 där munspelet spelar huvudrollen. Det musikaliska mötet mellan två genrer har gjort att kvartetten blivit flitigt uppmärksammad på jazzfestivaler och jazzklubbar såväl nationellt som internationellt. På scen visar de en lekfullhet och virtuositet som sällan lämnar någon oberörd. Stafettpinnen fångas upp efter både Toots Thieleman och Jan Johansson. Med anledning av Toots Thielemans bortgång kommer konserten att innehålla en del av Toots succéer.

Den kritikerrosade debut-cd:n Filip Jers Quartet (2013) följdes 2015 upp av albumet Plays Swedish Folk. Efter ett väldigt fint mottagande i media gav sig kvartetten ut på turné över hela Sverige och på hösten mottog Filip Jers det nyinstiftade Björn J:son Lindh-stipendiet. I år röstades Plays Swedish Folk fram till ”Årets album” på Manifestgalan i genren folkmusik.

Presentation av bandet:
Filip Jers
har etablerat sig som en av världens mest betydande artister på sitt instrument och tog som förste munspelare 2011 en masterexamen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Jers har turnerat i Europa, Afrika, Asien och Nordamerika. Hans virtuosa munspelsstil är både melodisk och kraftfull och hans unika sound har gjort succé på jazzklubbar och festivaler. Han blev redan 2005 dubbel världsmästare i munspel och har tilldelats åtskilliga andra priser sedan dess, bl.a Alice Babs Jazzstipendium 2012.

Henrik Hallberg; lyrisk gitarrist som har ett stort melodisinne. Hallberg har ett unikt sound och har framträtt med många framstående musiker, bland annat saxofonisten Dave Liebman. Hallberg är även medlem i Elin Larsson Group.

Johan Lindbom; basfantom med en individuell stil. Lindbom är en eftertraktad basist i jazz och popgenrer och spelar med Anders Widmark Trio. På senare tid har Lindbom brutit ny mark för kontrabasen som melodiinstrument i svensk folkmusik.

Wille Alin; trumslagare med stor dynamik. Med en förkärlek för äldre jazz är Alin verksam i ett flertal jazzgrupper, samt spelar i afrobeatbandet Music is the Weapon.

Lyssna här:

 

Toots Thielemans död – En europé bland jazzens giganter

Toots
Sydsvenskans jazzskribent ALEXANDER AGRELL skrev om Toots Thielemans i en nekrolog den 23 augusti. Vi publicerar denna här med tillstånd av Sydsvenskan.

En europé bland jazzens giganter

Löpar-Nisse, mannen bakom ”Bedårande sommarvals”, är borta.Toots Thielemans blev 94 år gammal och dog på måndagen, på ett sjukhus i Bryssel och enligt sin manager i sömnen.

Denne Thielemans var något så sällsynt som en europé som spöade amerikanerna i deras bästa gren: jazz. Inte många musiker från vår fagra kontinent har sedan Django Reinhardts dagar väckt riktigt stor respekt och bred uppskattning i USA.
Men Reinhardts belgiske landsman Jean-Baptiste Thielemans, kärvänligen kallad ”Toots”, kunde. Toots kom att toppa den branschtonsättande jazztidningen Down Beats årliga omröstningslistor i kategorin ”Diverse övriga instrument” oftare än han satte ett munspel till munnen. Så kändes det åtminstone.
Toots Thielemans hanterade det kluriga kromatiska munspelet med samma lätthet som Errol Flynn lekte med sin värja och det kändes som om det inte fanns någonting han inte kunde utföra på instrumentet.
I själva verket blev Thielemans namn närmast synonymt med hans blåsverktyg. Säg ”munspel” och många ser Toots för sig. Allt var inte snabba slingor, vår hjälte kunde lika gärna fylla en känslosam ballad med romantik och vemod. Man ska inte heller glömma att belgaren även var en mycket god jazzgitarrist, först inspirerad av just Reinhardt. Det var med den stränglådan Toots jazzkarriär startade, och han kunde vissla nästan lika virtuost och musikaliskt som han spelade munspel. Visslingen och gitarrsolona smältes ofta ihop till ett.
1949 delade Toots Thielemans scen med Charlie Parker på den stora jazzfestivalen i Paris och på 1950-talet lirade han med Parkers All Stars. 1950 turnerade Thielemans med Benny Goodman i Europa och efter att han 1951 emigrerat till USA kom han snabbt in i jazzgräddan och spelade med bland andra Dinah Washington och under många år pianisten George Shearing.
På 1960-talet blev Toots Thielemans musikkompis till Quincy Jones och medverkade därifrån på en lång rad soundtracks till filmer; ”Midnight cowboy”, ”The Getaway”/”Rymmarna” med Steve McQueen, ”Sugarland express”/”Tjejen som spelade högt” med Goldie Hawn, med flera. Han gjorde också massor av andra studiojobb.
Jazzmässigt var Toots Thielemans rotad i bebop. John Coltrane var en förebild, men Toots spel reflekterade de flesta epoker och stilar i jazzhistorien. Genom karriären höll sig belgaren nyfiken och öppen, han spelade helt enkelt bra musik där han hittade den. Brasilianskt blev en favoritsmak och Thielemans samarbetade med storheter som Elis Regina och Sivuca.
Hans svenska äventyr är en historia för sig. Toots var och spelade i Sverige och ”upptäcktes” av Hasse Alfredson och Tage Danielsson som 1963 tog med honom i revyn ”Hålligång på Berns”. Där sattes text till Thielemans melodi ”Bluesette” som därmed snabbt blev ”Bedårande sommarvals” med hela svenska folket. Och där fick belgaren leverera ”Löpar-Nisses” monolog ur ”Värmlänningarna” på rätt dialekt.
Den blågula kärlek som mötte honom fick Toots Thielemans att räkna Sverige som sitt andra hemland. Har man haft nöjet att uppleva Toots på scenen, till exempel under senare år i Malmö konserthus och på Ystads jazzfestival, och kanske till och med fått intervjua honom, så vet man
att ingen världsstjärna utstrålade mer ödmjukhet och värme än denne man.

Vi här nere må känna sorg, men Gud och änglarna är att gratulera. Även om de inte skulle gilla munspel.

– ALEXANDER AGRELL