Swingexplosion i Swingtältet inledde Malmö-festivalen

RB Explosion 2 låg
Swingtältet vid Södertull som drivs av Malmö JazzHouse exploderade i publikovationer när Malmöfestivalen invigdes på fredagen. Det var Roger Berg Swing Explosion och Roger’s Sisters som stod för en härlig swingeftermiddag med massor av pärlor på repertoaren.

Bandet anlade tonen direkt med Flying Home av Benny Goodman och Lionel Hampton (med ett klassiskt vibrafonsolo) och det är lika bra att nämna bandet direkt – Ed Epstein saxar, Fredrik Håkansson trumpet och mannen bakom flera av arrangemangen, Christer Sjögren trombon, Lasse Lundström bas, Hans-Inge Magnusson piano och förstås Maestro Roger Berg vid trummorna.
Sandra Marielle Hansson-Cehic med Night And Day och reservinkallade Maria Kellström med No More Blues, en bossa nova med trioackompangemang var först ut av Roger’s Sister och dessa kompletterades med Dorota Berg när det kom till Andrew Sisters succélåtar som Shoo-Shoo Baby, Apple Blossom Time, Mr Sandman och Bei Mir Bist du Schon.
RB Explosion 1 låg
Man bjöd en omväxande repertoar, inte bara med ganla swingfavoriter som Stompin’ At The Savoy, Li’l Darling, Little Brown Jug, Satin Doll och All Of Me. Sandra Marielle fick stora applåder när hon framförde Monica Zetterlunds stora hit med Beppe Wolgers svenska text i Sakta Vi Gå Genom Stan (Walkin’ My Baby Back Home). Hon bjuder verkligen på sig själv, Sandra och hon inledde för övrigt lördagen i Swingtältet med Little Blue, då jag tyvärr inte hade tillfälle att närvara.
RB Explosion 3 låg
Frågan är väl ändå om det inte var Lasse Lundström med sin kontrabas som drog ner det största jublet, när han med trion i After You’ve Gone tog fram stråken och bjöd på ett våldsamt upptempo och det fullsatta tältet fullständigt vibrerade av frågan – kan man verkligen spela så??? Jo, Lasse Lundström kan, Harry Arnold-stipendiat 2012. Fantastiskt är ordet!
Publiken undrade väl lite till mans när Roger’s Sisters väloljat sjöng Sing, Sing, Sing som ju brukar var ett av Rogers paradnummer. Finns faktiskt en text av Louis Prima (tror jag…). Men låten kom – förstås! – en gång till som ett av extranumren, då med Roger Bergs välkända uppvisning med trummorna.
Det blir svårt att matcha Roger Berg Swing Explosion med Roger’s Sisters resten av festivalveckan. Fast ändå… torsdagen i Swingtältet avslutas 20.00-23.00 av Roger Berg Big Band och damerna. Kom i tid, det går inte att beställa bord.

Text och bilder: PETER KASTENSSON

Roger Berg i Swingtältet under Malmöfestivalen

Roger Berg både inleder och avslutar Malmöfestivalen i Swingtältet vid Södertull.

Sisters
Första dagen, fredag 12 augusti, spelar han med Swing Explosion och Roger’s Sisters kl. 15.00-18.00.
Roger’s Sisters bjuder på en musikunderhållning med trestämmig sång och solosång. Tjejerna uppträder tillsammans med sextetten Roger Bergs Swing Explosion och presenterar klassiker från bl a The Andrews Sisters och andra fantastiska sånggrupper.
Vanligtvis samarbetar artisterna med det uppskattade Roger Berg Big Band, där det spelas Swing Era klassiker i den traditionella formen. Bandet är känt från stora konserter och galor som Malmö Stads Nyårsfirande, Git Gay Galan, Harry Arnold Sällskapets konserter, jazzklubbar och danskvällar mm. Nu har artisterna skapat en mindre grupp för att ta swingmusiken och spelglädjen även till andra scener.
Under kvällen uppträder i vokaltrion: Maria Kellström, Dorota Berg och Sandra Marielle Hansson-Cehic. Roger Berg Swing Explosion består av: Lasse Lundström – bas, Singe Magnusson – piano, Christoffer Sjögren – trombon, Fredrik Håkansson – trumpet, Ed Epstein – saxofon, Roger Berg – trummor.

R3B
Avslutningsdagen fredag 18 augusti kommer Roger sedan tillbaka med hela sitt storband, Roger Berg Big Band som avslutar Malmöfestivalen kl. 18.00-23.00.

Kom i tid, det brukar vara knökat i tältet!

Lyssna här på R3B med Roger’s Sisters i en upptagning från Köge i Danmark i april i samband med en konsert med danske croonern Michal Caröe.

Grattis Nils Landgren!

PRESSMEDDELANDE

Jan Johansson-stipendiet
till Nils Landgren

Årets Jan Johansson stipendium går till trombonisten och sångaren Nils Landgren. I fyra årtionden har denna sällsynta musikbegåvning berikat omvärlden med en bred och uttrycksfull musik som i hög grad tangerar den anda i vilken Söderala-sonen Jan Johansson verkade i.

Han började spela trummor vid 6 års ålder, men övergick till trombon som 13-åring. Det är med det instrumentet som Nils Landgren gjort sig mest känd som en av landets mest framstående jazzmusiker.
Nils Landgren har varit involverad i många stora projekt genom åren, bland annat finns hans trombontoner att höra i album med Abba, Eddie Harris och Björn Skifs, som på 70-talet toppade de amerikanska topplistorna med ”Hooked on a Feeling”.
Nyligen fick Nils Landgren motta guldmedalj av kung Carl XVI Gustav för sin musikaliska gärning.
– Nils Landgren är en legend, en av de allra största som vi har den äran att tilldela Jan Johansson-stipendiet, säger Anders Uddén, Kultur- och fritidschef i Söderhamns kommun som tillkänngav stipendiaten under Världsarvsjazzens kick off i dag.

Juryns motivering
”Kanhända är mottagaren av Jan Johansson-stipendiet 2016 så berömd att han riskerar att förbises som jazzmusiker. Men snarare bör Nils Landgrens många egenskaper ses som olika sidor av samma mynt. Ytterst går det egentligen inte att skilja entreprenören från kreatören, entertainern från den fantastiske musikern eller ens trombonisten från sångaren. Hans lika goda öra för andras musik som för sin egen förklarar också varför han kommer så till sin rätt oavsett han spelar med storband, sin egen funk Unit, med symfoniorkestrar eller det omfattande projekt kring musik av Leonard Bernstein som presenteras på senaste skivan. Mot bakgrund av alla dessa engagemang och Landgrens omkring 200 resdagar per år förundras vi över att han alltid tycks kunna leverera den extra dimension som är en bit av hans omisskännliga person”.
Johannes Cornell, för Jan Johanssons Minnesfond

Jan Johanssonstipendiet utdelas årligen ur Jan Johansson stipendiefond som förvaltas av Svenska Musikerförbundet. Stipendiet inrättas 1968 efter ett initiativ från bland andra Arne Domnérus. Utdelningen av stipendiet sker i Söderhamn i samband med Världsarvsjazzen i Asta, Söderala. I år arrangeras Världsarvsjazzen 15-17 juli.
– Vi hoppas att Nils Landgren kan komma hit och förgylla Världsarvsjazzen 2017, säger Anders Uddén.
Nytt för i år i VärldSarvsjazzen är festivalens krögare: bryggeriet med lokal anknytning – Brasstacks Brewing Co. tillsammans med HGSTRØM – kocken och matkreatören Jesper Hagström. Ihop med folklig fine dining serverar de hantverksbryggd öl med passion och glädje.
Läs mer på: www.varldsarvsjazzen.se

Jan Johansson föddes 16 september 1931 i Onsäng, Söderala. Han började spela piano redan som elvaåring och kom att bli en av landets genom tiderna största jazzmusiker. I slutet av 1950-talet spelade med Gunnar Johnsons Kvintett och senare, när han bodde i Köpenhamn, med Stan Getz. I början av 60-talet turnerade Jan Johansson med Georg Riedel, Arne Domnérus och Rune Gustafsson. Flera av skivinspelningarna gjorde han i eget namn. Till de mer kända hör Jazz på svenska och Jazz på ryska. Jans kanske mest kända komposition är signaturen till Pippi Långstrump.
Jan Johansson omkom 37 år gammal i en bilolycka den nionde november 1968 på väg till en spelning.

Nils Landgrens foto.

Nisse Landgren har vid ett flertal tillfällen varit gästsolist vid Harry Arnold Sällskapets storbandskonserter och fick 2009 ta emot Harry Arnold Stipendiet.

En vårhälsning från Roger Berg

Roger Berg Big Band med gäster gjorde stor succé vid Harry Arnold-sällskapets 25-årsjubileum på Palladium nyligen. Mer om detta kan du läsa om du går in på länken Årets Konserter.
Roger Berg har också lagt in en vårhälsning med sitt storband och Roger’s Sisters på Youtube.
Klicka här:

Roger Berg Big Band kan närmast upplevas i Danmark. Med danske croonern Michael Caröe spelar R3B med Roger’s Sisters på Portalen i Greve, Roskilde, söndag 17 april k. 15.00. Biljetter här:

Berg i Roskilde

Wow, vilken 100-årshyllning till Svend Asmussen!

Svend-hyllning.låg
Jag hoppas Svend Asmussen får en videoupptagning av minneskonserten som utspann sig i Vellinges Konsertsal på hans 100-årsdag den 28 februari. För mera respektfullt, musikaliskt, artistiskt elegant och roligt kan det inte göras. Det Ulla & Mikael Neumann bjöd på tillsammans med violinisten Anders Frostin, gitarristen Johan Pihleke och basisten Janne Carlsson var så oerhört uppskattat av den med 250 personen knökfulla om än inte speciellt bekväma salongen. 100 minuter för 100 kronor i ett härligt tempo!

Konserten inleddes som musikanterna vid Harry Arnold-sällskapet på onsdagen både inledde och avslutade, med Scandinavian Shuffle. Fast här fick vi hela versionen innan Anders Frostin gav oss Svend Asmussens välkända signatur June Night. I scenens fond växlade bilder på Svend Asmussen och några av de andra världsmusiker han spelat samman med. Fats Waller, Stepháne Grapelli, Börge Rosenbaum (Victor Borge) och förstås Ulrik Neumann och Alice Babs.

Pihleke-Ulla-Mikael.låg
Mikael Neumann berättade att Svend själv ansåg att tiden med Swe-Danes var den roligaste och höjdpunkten under hans långa karriär. Nu kom pärlorna ur hans repertoar på rad. Sweet Georgia Brown i rejält upptempo, Fats Wallers Ain’t Misbehavin’ med Ulla Neumann som, trots halsproblem, gav en bluesig ursprungsversion från musikalen. Så’na triviala problem som lite halsrosslighet stör inte ett fullfjädrat proffs och är det egentligen inte alltför sällan vi får höra Ulrik Neumanns ”äldsta barn” (som hon uttryckte det själv i lite kärleksfullt syskongnabb med Mikael) i sådana här sammanhang?! Mikael Neumann i en rolig gammal raspig stenkakeversion av My Blue Heaven, lite filmmusik från Kispus, Side By Side, Dinah och Ulrik Neumanns gamla örhänge Kärleksvals, variationen var stor.

Anders Frostin låg
Anders Frostin och hans violin var förstås en viktig komponent i konserten. Vi fick baktaktshärliga Hambo Om Bakfoten med utsökt samspel med Johan Pihlekes gitarr och Janne Karlssons bas och liksom på Harry Arnold-aftonen Det Snöar från Svend Asmussens samarbete med Jan Johansson i Jazz På Ungerska. Till sist – och inte minst – en portion Swe-Danes med bl a ”blupblupblup-diggediggedo”/At A Georgia Camp Meeting och nynnvänliga Gunga I En Hammock. Den som missade den här konserten gör klokt i att beställa biljetter redan nu till reprisen i höst. Den 23 oktober är man tillbaka i Vellinge med hyllningen till Svend Asmussen, som firade sin 100-årsdag i Sarasota, Florida. Må vingarna bära en video till honom från hans goda vänner Mikael och Ulla Neumann!

Text: PETER KASTENSSON
Färgbild: ULF STJERNBO
Svartvita bilder: BO INGVAR SVENSSON

Härlig bok om Östen Warnerbring

Östen

Östen Warnerbring, sångare, showman och jazzmusiker under drygt 50 år. Gick bort i en hjärtinfarkt på Gran Canaria 2006. En nyutkommer bok av Christer Borg, legendarisk nöjesjournalist på Kvällsposten, skildrar Östens liv och leverne, ”Östen med rösten – sångare, musikant och underhållare”. Cirka 300 sidor av svensk musik- och nöjeshistoria. Utgiven av Jeanette Rosengren på Kira Förlag i Malmö. En härlig bok.

Borg-AnitaFörfattaren Christer Borg vid boksläppet på Översten tillsammans med Östen Warnerbrings första hustru Anita Warnerbring (80+, tro’t den som vill!) som tillsammans med gemensamma barnen Lena-Maria, Jonas och Niklas varit Borg till stor hjälp genom att ställa alla klippböcker till hans förfogande. Foto: PETER KASTENSSON

Östen Warnerbring var en mycket god vän. Alltsedan jag träffade honom för första gången på skoldanserna i Malmö på 50-talet, en nyårsspelning på Savoy i Malmö och senare i livet genom vårt gemensamma intresse för travsporten. Östen var hästägare, uppfödare och hade stor kunskap om travhästarnas blodslinjer. Hade en gård uppe vid Kullaberg med hästar tillsammans med hustru Anita som också blev en god vän. När han gifte om sig med Kerstin hade man gemensam uppfödning nere på Vellinge ängar vid Foteviken.

Vad många kanske inte känner till var hans rötter från jazzmusiken på 50-talet. Fjärran från ”Tyrolerhatten” som han med åren kom att hata intensivt. Skoldanserna på främst Latinskolan blev smått legendariska. Östen med sitt band spelade swing så hela gymnastiksalen gungade. Jo, det var swingmusik, långt före discomusikens tid. Vi skolungar hade klass på den tiden… Hängande i ribbstolarna, ibland sittande på varandra axlar fick Östen med sin klarinett och tenorsax och hans musiker alla att sjunga med i ”Hej, ba be ribba” som man försvenskat det till. Jag kan garantera att det svängde.

skor
Östen Warnerbrings skor tillsammans med Git Gays och Leif Uvemarks vid Åsa Maria Bengtssons konstverk som hyllade stora Malmöartister på Davidshallsbron i Malmö, ”Way To Go”. Foto: PETER KASTENSSON

Han spelade med Sigge Wassbergs orkester på Arena i Malmö – som någon i min ålderskategori nog kommer ihåg.  Dansebanan i trä som låg där Kronprinsen finns nu och som brann ner i en våldsam brand. I den här orkestern ingick också Sven ”Skägget” Bergcrantz. Just det, pappa till fine trumpetaren Anders Bergcrantz. I Orkesterjournalen skrev man: ”I Wassbergs band händer det då och då att man ger sig i kast med de senaste rönen på det musikaliska uttryckssättets område. Vid sådana tillfällen tillhör den dominerande solistprofilen hälsingborgaren (?) saxofonisten, modernisten, vokalisten Östen Warnerbring.”
Innan Arenatiden spelade han med Gösta Tönnes band i Helsingborg där man varvade modern jazz med tango för att blidka Tönne, som mestadels ägnade sig åt att vara krögare.
På den här tiden var det den moderna ”coola” jazzen som fångat Östen. Christer Borg berättar en episod från en jamsession med Lars Gullin på dansstället Solhagen i Malmö som Östen själv berättat om: ”Vi jammade ute på herrtoaletten vid den så kallade ’pisserännan’. Där var nämligen den bästa akustiken`”.
Östen Warnerbring arbetade som expedit hos Anderssons Musikhandel på Södra Förstadsgatan, reklamskylten har fått hänga kvar på fasaden som lite Malmöhistoria. En dag hörde Arne Domnérus av sig från Stockholm och ville ha upp Östen till sin orkester på legendariska Nalen, utan tvekan landets absolut bästa jazzorkester. Med musiker som nyligen bortgångne Bengt-Arne Wallin, Gunnar Svensson och Egil Johansen.
Det blev en kortvarig sejour. Östen kunde nämligen inte läsa noter. Det var inte lätt att ersätta ett namn som Lasse Gullin, speciellt som han då måste ta sig an barytonsaxen i stället för altsaxen och klarinetten…
Men tidningen Estrad gav honom i en skivinspelning med Dompans band en god recension som Christer Borg citerar i boken. Östen sjöng i Basin Street Blues och var med i ett instrumentalt nummer, Walkin Feet´- ”Han gör ett ganska gott jobb och får han fila på detaljer i uttal och röstbehandling så bör han bli vårt nästa stora namn i facket.”

Östen-Wild Bill högÖsten Warnerbring var programledare för TV-långköraren från 1972 ”I morron är det lördag” som sändes från restaurang Bolaget Stockholm. Men också för en TV-satsning som gjordes från Swing Inn i Malmö, varifrån bilden är hämtad. Trumpetaren är en legendarisk New Orleansmusiker, Wild Bill Davison. Till höger en ung version av artikelförfattaren.

Och stor blev han, Öster Warnerbring. Många kallade honom för en svensk Sammy Davis Jr som entertainer. Själv kallade han sig på skånska för Anton Tajner!
Jag är inte rätt man att göra en recension av boken. Jag är alltför färgad av min mångåriga vänskap med Östen Warnerbring och vän och tidigare arbetskollega till Christer Borg. Men kort sagt – jag verkligen tycker om boken. Som speglar ett stort stycke svensk jazz- och nöjeshistoria. Det ryktas också om att Christer Borg ska ge sig i kast med en bok om Kronprinsen, det tyvärr saligen avsomnade nöjestemplet i Malmö, där Östen Warnerbring hade några av sina största showsuccéer.

Till slut något helt annat. Östen Warnerbring gillade att skriva limerickar. Den här är hans favorit:
”En tjusig madam från Tajskent
vars man råkat bli impotent
Hon sa när hon vakna
och allting slakna
Nu ringer jag Skånska Cement”

Så var också Östen Warnerbring.

Text: PETER KASTENSSON