Alla inlägg av Peter Kastensson

Magisk afton i Pildammarna

Roger Berg motljus Pikdamm

En magisk afton. Det var det säkert på Swedbank Stadion när MFF överraskande (?) betvingade Salzburg. Absolut var det också så samma kväll hos grannen Pildammsteatern, denna sköna amfiteater där Malmö Sommarscen varje sommar bjuder på gratisunderhållning. Denna afton var det i regi Harry Arnold-sällskapet som hade sin traditionella stipendieutdelning.

För första gången med Roger Berg Big Band (R3B) och det är absolut ingen nervärdering av Amiralens Storband (ASB) – som tidigare under dessa kvällar stått för musiken i Harry Arnolds anda – när jag påstår att det här blev en nytändning. R3B består ändå av 17 proffsmusiker plus tre ”Rogers Sisters” och dessutom hade Roger Berg letat fram några Harry Arnold-arrangemang vi inte tidigare hört i Pildammarna!
Pildam 5 august 2015 Roger Berg trummorlåg
Självfallet inleddes konserten med Harry Arnolds signatur Stand By. Dock inte som tidigare med att bandet marscherade in till CD-musik och efter 58 sekunder tog över låten live. Det här är Amiralens grej.
Publikgensvaret var överväldigande. Malmö Sommarscens förträffliga personal som tar hand om oss fick sätta upp skyltar med ”Fullsatt”, vilket innebär nästan 3.000 personer. Det blev stort jubel när Roger Berg slog an takten med en smäll på trummorna i Stand By! Som direkt följdes av ett Harry-arrangemang av Crazy Rythm med solo på tenorsax av Fredrik Stenberg och Niels Odin.
Man hann med 15 nummer man hann med på de fem kvartar som så att säga står till förfogande. Det fanns inga döda punkter när Roger Berg med humoristiska inslag presenterade låtarna och stipendiaterna.

Pildam 5 august 2015 Slåttenäslåg
Harry Arnold-stipendiaten Jan Slottenäs, som gjort en jätteinsats för storbandsmusiken i landet med bl a sin licensierade Glenn Miller Orchestra, fick sitt diplom och stipendium av Anna Novacic som är chef för Malmö Sommarscen. Han spelade All Of Me och Too Little Time efter Millers Moonlight Serenade (förstås) och fick lufta sångstrupen i When You’re Smiling.
Pildam 5 august 2015 Simon P close
Det ungdomliga Stand By-stipendiet fick Simon Petersson från Harry Arnold-sällskapets ordförande Bo Hirche och med storbandet bjöd Simon på Cute och en duett Blues In The Closet tillsammans med bandets Lasse Lundström (stipendiat 2012). Då gjorde det amerikanska namnet på kontrabas, doublebass, verkligen skäl för namnet. Lysande!
Jag nämnde ”Rogers Sisters det vill säga Katarina Elmberg, Sandra Marielle och Dorota Berg, som verkligen fick publiken att tända till i Shoo Shoo Baby och Bei Mir Bist Du Schein.
Glädjande var att Roger Berg, som nämnts, hittat fram Harry Arnold-arr som inte hörts så ofta. Originalarret av Brief Encounter för Arne Domnérus och Rolf Bäckman framfördes av Håkan Caesar och Jalle Hoffman och Forever Stoned tillhör inte de mest spelade.
Efter Cuban Trombones gav Roger Berg – förstås – också publiken vad den väntat på, det vill säga ett rykande trumsolo i Sing Sing Sing! Då dök några härliga Lindy Hop-dansare upp framför bandet och då bröts jubelvallen innan det avslutades med Glenn Millerbandets legadariska American Patrol som extranummer.

Pildam 5 august 2015 Roger Berglåg
Vi ska förstås nämna bandets laguppställning:
Trumpetsektionen: Anders Gustavsson, Niklas Fredin, Lars Söberg, Patrik Ekdahl
Trombonsektionen: Christoffer Sjögren, Rolf Mandix, Daniel Clemmensen, Erik Axelsson
Saxsektionen: Håkan Caesar, Jalle Hoffman, Fredrik Stenberg, Niels Oldin, Ed Epstein
Kompet: Mats Nilsson piano, Måns Persson gitarr, Lasse Lundström kontrabas och Roger Berg trummor.
En kväll att minnas var det förvisso!

Text: PETER KASTENSSON

Pildam 5 august 2015 Slåttenäs prislåg
Ordföranden Bo Hirche delade ut stipendierna till Jan Slottenäs tillsammans med Anna Novacic och till Simon Petersson.
Pildam 5 august 2015 Hirche-Simon låg

Pildam 5 august 2015 dansarelåg
Framför scenen dök plötslig några Lindy Hop-dansare upp under Roger Bergs bejublade Sing, Sing, Sing. Bakom scenen dansade ”Roger Sisters” Katarina Elmberg, Sandra Marielle och Dorota Berg med Bergs dotter.
Pildam 5 august 2015 Rogers Sisters backstagelåg

Bilder från kvällen: RAGNVALD DAHLSTRÖM

ASB och Z blir bara bättre!

 ”Kenneth, kan det bli bättre”? Dessa ord har jag haft klingande i mina öron sedan ett år tillbaka. Det var Peter Kastensson som sa detta efter förra konserten med Amiralens Storband och Z-Big Band och Viktoria Tolstoy och Nisse Landgren som gästsolister.

Vad säger man idag då efter årets konsert? Jo, det kunde nog bli ännu bättre, fast Birgitta Nilsson från HAS tog ner mig på jorden och sa, den senaste konserten är alltid den bästa.
Nåväl ännu en stor succé för Harry Arnoldsällskapet och deras proffsiga sätt att arrangera galor. Nu fick vi också bekanta oss med en av landets populäraste trumpetare, Magnus Johansson.
Förväntningarna på Magnus var med all rätt mycket höga och Magnus gjorde ingen besviken. Magnus knep kvällens största applåder när han svarade för ledmotivet i filmen Gudfadern (Nino Rota) och kort därefter en lika underbar insats med Maria från West Side Story (Leonard Bernstein). (Beträffande Gudfadern så är ledmotivet till filmen framröstad som världens sjätte bästa filmmelodi). Amiralens Storband svarade för kompet i Gudfadern och Z-bandet i Maria, båda banden på ett ypperligt sätt.
För att börja från början så inleddes konserten med Harry Arnolds Stand By i CD-entré, precis som vi vant oss vid när Amiralens Storband konserterar.
D.v.s. Stand By utan musikerna på plats.
De kommer in och strax också orkesterledarna Anders Åhlin och Martin Lavröd, som slår in båda banden samtidigt och därefter så brakade det loss för Kung och Fosterland. WOW. Tänk om Harry levt idag och fått höra denna fantastiska inledning på en konsert Då hade han säkert blivit både stolt och imponerad.

Landgren + band
Nisse Landgren för tredje året

För tredje året i följd så fanns även Nisse Landgren på plats, vilket alltid borgar för succé. Nisse är superproffs i allt han företar sig på scenen. Nisses framträdande med Z-bandet i Dorseys klassiska signaturmelodi I´m Getting Sentimental Over You skulle jag kunna lyssna på hur många gånger som helst och gärna då med Nisse och Z-bandet. Nisse och Amiralenbandet fick vi bl.a. njuta av i två nummer i följd, My Romance och That Old Black Magic.
Årets konsert blev lite annorlunda jämfört med de två tidigare. Magnus Johansson är en mycket mångsidig trumpetare och framförde sin egen hit I Love Europe, som Christer Sjögren haft stor framgång med. Fast Magnus ville att den skulle heta ”I love Euro”, vilket vi i salongen upplevde som ett skämt, fast det kanske inte det var. Att sedan båda gästerna hade en hel del hyss och kul för sig bidrog också till kvällens många höjdpunkter. Som t.e.x. när Magnus uppenbarade sig med en röd trumpet. Varpå Nisse kontrade med att byta sin välkända röda Yamaha trombon till en Gold trombon. Populära I Love Europe drog också ner några av kvällens största applåder och det kändes också positivt för med Magnus låtar blev det lite nytänkande, d.v.s. inte bara normala jazz och swing i repertoaren. Så blev det lite blues också. Povel Ramel-klassikern Gräsänklings Blues med båda banden och härliga gitarrsolon med Lasse Lantz (Amiralenbandet) och Gregor Fridh (Z-bandet). Men även Harry Arnold-klassikern Kinda Blues stod på programmet med båda banden med Nisse och Magnus som solister.
Jag skulle gärna räkna upp kvällens alla 20 låtar men detta blir nog för tjatigt, därför har jag bara valt ut några av många godbitar. En låt som jag ändå vill nämna var I En Klosterträdgård med Z-bandet och Magnus. Här fanns ytterligare en solist, dvs. en näktergal som uppfördes av kvällens ”visselblåsare”, kvällens presentatör Jan Olsson (Jolson) som även har andra talanger än vad man tidigare känt till.
Vi får inte glömma bandens egna vokalister d.v.s. Amiralenbandets Christina Nordstrand och Petri Soikkeli och Z-bandets Staffan Sjöholm som skämt bort oss genom åren. Utrymmet för dem var förståeligt nog begränsat men de svarade för som vanligt för några fina låtar. Christina bl.a för Gröna Små Äpplen i ett sprillans nytt arrangeamng för Storband av Roine Johansson (Roine har också arrangerat en av Petris låtar The More I See You). Staffans Pennies From Heaven och Petris för All I Need IsThe Girl satt också som smäck. Då skall man veta att både Nisse och Magnus svarade även för en hel del vokala inslag.
I kvällens oförglömliga extranummer Route 66 gav hela ensemblen allt, vilket gav oss alla i publiken en extrakick efter en 2,5 timmes konsert.

”Kan det bli bättre?”
Jo, det kunde det och då säger jag inte detta med automatik. Varför blev då konserten ännu bättre än tidigare? Jo, banden har nu framträtt tre gånger tillsammans (liksom många repor) och känner varandra allt bättre och bättre. Anders Åhlin och Martin Lavröd har utvecklats till ett fint radarpar. Med Magnus Johanssons entré i gänget så har så når musiken nya vyer och Magnus Göteborgshumor gillar vi.

KOnsert solister ”Visselblåsaren” Jolson med gästsolisterna Magnus Johansson och Nisse Landgren.

Text och foto: KENNETH SVENSSON­